Livet är kaos, kamp och krossade drömmar för många.
Här skriver jag utan filter om vardagen – om att överleva, om att inte orka, om att resa sig igen när man måste ta sig framåt.
Det här är min värld, på gott och ont. Läs, reflektera och kommentera om du vill – eller bara ta del av en berättelse som sällan får höras.
Ibland undrar man om inte livet försöker ge en små presentkort på karma.Efter allt skit, svek och misstro jag har varit med om så kom en dag när allt bara vände.Och det var inte jag som gjorde fel den här gången. Det var en myndighet.
Jag vet knappt vad jag heter idag. Hjärnan är gegga, kroppen protesterar och verkligheten känns som ett dåligt skämt.
En påminnelse till mig själv – och till dig som läser: oavsett hur mörkt det blir, så ger vi inte upp. Aldrig.
Jag vet inte om batteriet håller mycket längre. Scootern har inte varit sig själv sen den där natten – men jag har liksom bara kört på. För den har varit min frihet, min trygghet, mitt sätt att överleva. Men om den pajar helt nu… då vill jag att ni vet vad som hände. Det var inte bara slitage.
Ibland är det enda man kan göra att hålla sig kvar med fingertopparna. Men jag håller mig kvar. Än så länge.
Hoppar upp i mitt knä som om han vet att det brinner inuti.Och han vet. Alltid.Happy, min nakenhjälte.
Har något i texterna berört dig? Känner du igen dig eller har egna erfarenheter att dela?
Lämna gärna en kommentar! Dina ord betyder mer än du tror.
📲 Följ mig på Facebook för fler uppdateringar, tankar och diskussioner:
🔗 Facebook
📩 Vill du få uppdateringar direkt till din inkorg?
Du kan skriva upp dig på min maillista via Om-sidan. Där hittar du också mer om vem jag är och varför jag skriver.
Bakgrundsmusiken är här för att förstärka känslan av texterna. Lyssna medan du läser – eller ladda ner om du vill ha den med dig.
