Jag skulle bara till beroende...

Jag skulle bara till beroendemottagningen. Skulle dit och lämna prov, försöker börja på LARO.
Hade lite bråttom, ville komma i tid. Det är tillräckligt svårt att ta sig ut som det är – men jag försökte.

Jag hann väl komma 20–30 meter på elscootern innan två snutar kör förbi och tvärstannar mig. Och det är inte vilka snutar som helst. Det är de där sortens poliser som bara lyser av maktmissbruk. Såna som njuter av att trampa på folk som redan ligger.

En fimpa på marken, det var allt de behövde.
"Då kan vi bötfälla dig på 800 spänn," sa han, som om han var stolt över att äntligen få sätta dit nån.

Jag svarade:
"Fine, ge mig böter för fimpen då, så jag kan åka vidare – jag har bråttom till beroende, jag försöker få hjälp."
Men det sket han fullständigt i.

Istället blev han ännu mer dryg:
"Jag känner igen dig," sa han. "Du springer ju runt hit och dit. Du ser ut som du gör."

Grejen är: jag har aldrig ens träffat den där snuten förut. Det var det som var så jävla ironiskt.
Jag blir inte stoppad av polisen särskilt ofta – så vad fan menade han ens?
Han dömde mig direkt, bara utifrån mitt utseende. Som att jag är skyldig bara för att jag finns.

Jag försökte säga att jag inte tagit något. Men det spelade ingen roll.
Han hade redan bestämt sig.

Sen började de genomsöka mig.
En tappade en fjäder från min ficklampa, och den andra – den mest otrevliga – sa med ett flin:
"Där ramlade en Sub ut också."

Jag sa: "Nej, det gjorde det fan inte."
Sen såg jag att det var en fjäder och sa: "Ja, exakt."Då skriker han:
"Håll käften på dig, du är så jävla skev, du fattar ju ingenting. Du är helt väck."

Och där står man.
Mitt på cykelbanan. Folk glor. Bilar saktar ner.
Jag får tårar i ögonen – och ser hur de bara blir ännu mer nöjda.
Som att det var precis det de ville. De såg min skörhet och tryckte extra hårt.
Som rovdjur som fått vittring på blod.

Jag tänkte först att jag inte ens skulle gå till mottagningen dagen efter.
Jag har så svårt att gå ut redan som det är. Och efter det där... jag vet fan inte.

Men det värsta är inte böterna.
Det värsta är att de fick mig att känna att jag lika gärna kan skita i allt.
Att jag aldrig får vara någonting annat än "den där knarkaren".

Men vet du vad?

Jag gick ändå till beroende dagen efter.
Jag pissade.
Jag gav dem inte rätten att vinna.

Men jag är så jävla trött.

"Hur många hjärnceller krävs det egentligen, och vilket 'mission in life' har man uppnått – genom att trycka ner någon som redan ligger? Det kan ju fan inte krävas mycket intelligens för att uppnå just det."

/Bara Fasaden Blänker