"Du vet vad du såg. Låt ingen få dig att tvivla på det."
🔥 Ocab, branden och lögnerna
Idag får min pågående serie vila lite.
För verkligheten knackade på – och den knackade hårt.
Jag och min mamma var på möte med Ocab igår.
Ja, samma Ocab som hanterat mina grejer efter branden.
De som levererat tillbaka mina saker i trasigt skick, förlorat kartonger, ljugit och behandlat mig som luft.
Den som egentligen skulle vara med – hon som haft hand om mitt ärende – var "tyvärr hemma med vård av barn just idag".
Så det blev bara jag, mamma – och chefen, som vi aldrig träffat förut.
Och vet ni vad? Han var plötsligt jävligt trevlig.
Trevlig – men bara för att jag inte var ensam
"Ibland krävs det en annan röst för att din egen ska bli hörd."
Han lyssnade. Han sa att han skulle hjälpa till.
Men jag vet varför det blev så:
För att jag inte var ensam.
För att jag hade med mig en icke-pundare.
Utan mamma hade jag blivit avfärdad som vanligt.
Men när någon "normal" sitter bredvid – då plötsligt
funkar det att vara artig och professionell.
Paus i serien – verkligheten knackade på
Vi kom in på TV:n jag ville ha tillbaka.
Chefen sa att den hade slängts, för att den var täckt av vitt pulver från en brandsläckare.
Men jag sa direkt:
Nej. Det där stämmer inte.
- Det användes ingen brandsläckare.
- Jag släckte branden själv med duschslangen.
- Branden började i hallen, inte i vardagsrummet där TV:n stod.
- Jag satt och tittade på TV:n en hel vecka efter branden. Den funkade.
Så det där "vita pulvret" var bara en ursäkt.
Samma dåliga bortförklaring jag fick tidigare från Ocabs personal.
När sanningen kommer fram – men för sent
"Det du ser kan inte alltid ersättas. Men det kan aldrig förnekas."
Det saknas mer än en TV – och det är inte bara prylar
En sak vi faktiskt kom fram till var att jag nu ska skicka en lista via mejl på:
- Allt som är trasigt
- Allt som saknas
- Saker som inte kommit tillbaka efter branden
Och det är mycket.
De flesta saknade saker har två saker gemensamt:
- De har något ekonomiskt värde
- De är just de saker jag faktiskt bryr mig om
Papper, skräp och sånt trams har jag fått tillbaka. Men de viktiga sakerna?
De är borta.
"Det som betyder något – är det som aldrig kommer tillbaka."
Mormor och morfars saker – det värsta av allt
"Hjärtat sprack med era minnen – men det slår fortfarande."
Men värst av allt:
De har haft sönder arbetsgrejer som tillhört min mormor och morfar.
Verktyg. Redskap. Gamla saker med historia.
Saker jag aldrig kan få tillbaka.
Saker som betydde något – inte bara för mig, utan för generationer bakåt.
Det här är inte bara grejer.
Det är arv, känslor, minnen.
Och det gör förbannat ont att veta att de bara slarvats bort, som om de inte spelade någon roll.
Jag får en ny TV – men det här handlar om något mycket större
Så ja, jag ska få en ny TV.
Inte curved. Inte självvald.
Men ändå – en ny.
Men det här handlar inte om teknik. Det handlar om:
- Rättvisa
- Ansvar
- Respekt
- Att bli tagen på allvar – oavsett om man är missbrukare eller ej
Det handlar om att någon borde be om ursäkt, inte bara köpa en platt TV och låtsas som om allt är okej.
Bara fasaden blänker – och vi ska skämmas?
Det här är exakt vad jag menar med att bara fasaden blänker.
Så länge du inte passar in i bilden av en "ren", "vettig", "respektabel" person – då spelar inget annat någon roll. Då kan du bli av med dina saker, dina minnen, ditt värde – utan att någon höjer ett ögonbryn.
Men jag tänker inte vara tyst längre.
Jag skriver. Jag syns. Jag vägrar skämmas.
Jag vet vad jag såg.
Jag vet vad jag förlorade.
Och jag vet vad jag är värd – oavsett vad andra tycker.
"Ni lyser fortfarande – även när ni inte längre syns."
Utmaning till dig....
Har du blivit ifrågasatt trots att du visste att du hade rätt?
Har du förlorat något viktigt – och ingen tog ansvar?
Skriv om det.
Till dig själv, i en anteckning, i ett inlägg – eller i ett mail som aldrig skickas.
För din röst räknas. Och ibland är det just den som gör skillnad.
Lägg till kommentar
Kommentarer