
Opiatmissbruk & Abstinens Tre Månader av helvete för att få hjälp Att räkna timmarna och kämpa mot abstinensen. Jag är så jävla trött på att vara utan opiater. Varje dag är en kamp. Jag räknar timmarna, känner tomheten och väntar på att frossan, huvudvärken och den rinnande näsan ska slå till. Sedan kommer ångesten – så brutal att det känns som att den ensam sliter mig i tusen bitar.
Det här är mitt liv. En konstant kamp mot något som redan har vunnit. Opiaterna styr min vardag, mina rutiner, mitt sätt att existera.
Men nu ska jag börja lämna prover. Igen.
LARO-behandling – varför måste vi "bevisa" vårt missbruk?
Tre månaders drogtester krävs för att få LARO-behandling (läkemedelsassisterad rehabilitering vid opiatberoende). Jag fattar att systemet är där för att hjälpa, men samtidigt tvingar det oss att fortsätta knarka i månader bara för att få rätt vård.
Tänk om jag hade börjat lämna prover första gången jag övervägde det? Då hade jag redan varit klar.
Men det hjälper inte att älta det förflutna. Jag vet vad jag behöver göra. Jag måste börja nu.
Ett litet steg i taget...
Subutex eller abstinens – vad väljer man
Jag önskar att jag kunde få Subutex nu och åka till behandlingshem direkt. Då skulle jag ha en chans att ta mig vidare i livet. Men först måste jag "spela spelet" i tre månader. Tre månader av att hålla ihop, av att bevisa att jag behöver hjälp.
"Det är ju bara att sluta" – nej, det är det inte
När jag slutade med droger första gången fattade jag inte varför folk gick på underhållsbehandling. Jag tyckte det var en fotboja. "Det är ju bara att sluta", tänkte jag.
Men det var innan jag blev opiatmissbrukare. Innan jag insåg vad abstinens verkligen innebär. Nu vet jag sanningen: det är inte bara att sluta. Opiaterna viskar, tar över hjärnan, gör varje vaken minut till en kamp.
Just nu hade jag gett bort hela mitt hem och allt jag äger för att bara få vara frisk.
Lägg till kommentar
Kommentarer